Jag kommer alltid vara lite förkyld. Känns det som iaf, för det går inte över!!!
Jag har lock för ena örat, det släpper inte och det värsta är att jag har börjat vänja mig.
Host host host, dag och natt. Surt är det och jobbigt att andas.
Är trött på mig själv, klenis är jag.

Jag har, som en del vet, inget luktsinne.
Och så är jag halvblind. Utan linserna alltså.
Nu är jag döv, på ena örat iaf.
Men nu har det slagit över, jag vet inte om det är förståndet som jag håller på att tappa.
I en vecka har all mat smakat lite konstigt. Trodde att det hade med förkylningen att göra. Men idag så förstod jag!!!
Jag är en stolt användare av Spiskummin. Det har jag i nästan all mat. Men idag när jag spiskummade maten så läste jag på burken. Skit. Jag har råkat köpa Kardemumma istället.....

Träden är så vackra. Utanför ser det ut som fyrverkerier, grönt, gult, orange, rött...
Hjälp oss vi dör, säger dom.

Livet är så konstigt. Människor är så konstiga. Varför är det så svårt när det egentligen är så enkelt?
Livet kunde varit så lätt och fint. Alla hade kunnat ha det så bra.
Varför måste en del vara dumma?
Förstöra och döda. Ta sönder och såra. Varför ser dom inte hur vackert det kunde va?

Jag är en berg-och dalbana. Upp o ner, hit o dit. Arg o ledsen. Tom o slut. Glad o hoppfull.
Varför är det så svårt?
Varför är jag så här?