Jaha....

Nu är jag sådär igen. Nu är det här igen.

Mörkret.

Ute

Känslan att vilja försvinna, lägga sig ner och omslutas av lugn.

Alla måsten som skriker i huvudet hörs snart inte mer.

Men än hörs dom. De flyger vakande över mig, cirkulerar som gamar.

Pendlar. Tungmodet och den grå himlen som flyter så nära.

Blandas. Genom rutan forsar vägarna fram, en snabb glimt av gräs. Skickar mig tillbaka. Minns de soliga dagarna, de ändlösa. Grusvägen fram, jakten efter smultron. Själen lätt, flyger genom skogen.

Genom trädtopparna, solen bländar till och från. Vad vi inte visste då. Att nu är nu och det är allt, inget är viktigare än det...