Jag ligger i en grop.
Den är inte så djup, när jag tittar upp så kan jag fortfarande se ljuset.
Jag snubblade inte och föll, jag gled sakta ner. Kanterna luckrades upp och rullade inåt, jag stod kvar.
Försökte tafatt backa, men drogs med ner.
Ibland tänker jag på att jag ska ställa mig upp, försöka klättra upp, men jag ligger kvar.
Kanske behöver jag det, just nu.
Kanske är det storm där uppe, jag vågar inte titta ens.
Så jag ligger kvar och väntar.